Europeiska nationernas allmänna självständighetsförklaring
25. Januar 2014 •

av Helga Zepp-LaRouche

Följande förklaring författades för att ställa en konceptionell grundval till förfogande för att mobilisera de krafter som i denna civilisationens kris önskar stöpa om Europas framtid som en principgemenskap mellan suveräna republiker tillika samarbeta för mänsklighetens gemensamma mål.

Mot bakgrund av det faktum att inte bara euroområdet, utan hela det transatlantiska systemet är på gränsen till sönderfall, så är den enda fråga som återstår för att det inte skall bli kaos ett ordnat utträde ur EU och från den gemensamma valutan, så att de åtgärder som finns för att övervinna krisen kan vidtas.

Det bör stå klart för alla tänkande människor att vi står inför en civilisationskatastrof av oanade mått och det är absolut skrämmande att till synes bara ett fåtal modiga människor vågar nämna faran med sitt namn: Vi är på väg mot en systemkollaps som kan leda till ett nytt världskrig, som denna gång skulle vara termonukleärt och kunna utplåna mänskligheten. Schackbrädet för ett tredje världskrig finns redan och en djupdykning in i ett ekonomiskt kaos skulle med närapå visshet utlösa en kedjereaktion, som innebär utplaceringen av militära resurser i världen tillräckliga för att utplåna livet på vår planet.

Därför måste man ställa sig frågan varför det finns en så stor klyfta mellan den uppenbara faran för liv och lem för befolkningen och den utbredda underlåtenheten för att försöka avstyra det.

De europeiska nationerna hålls för närvarande fångna i en överstatlig helt odemokratisk struktur, som tydligt går emot deras existentiella intressen, förnekar deras viktigaste kulturarv och berövar dem deras framtid. Dessa strukturer utgör i modern gestaltning en av de två tendenserna i Europas historia, som i över tre tusen år kämpat om företräde. Den första tendensen är det oligarkiska systemet, där en liten elitistisk härskande klass försöker införa sina privilegier på bekostnad av majoriteten av befolkningen.

Den andra tendensen, den republikanska principen som syftar till den allra största utvecklingen av den kreativa förmågan hos medborgarna - som förkroppsligas av den vise lagstiftaren i Aten, Solon - har helt avlägsnats från den nuvarande EU-politiken och även de minsta impulserna i den riktningen får motstånd.

Lämpliga metaforer för dessa två tendenser som historiska krafter utgörs av figurerna Zeus och Prometheus ur grekiska mytologin. Zeus, den förhatliga härskaren i Olympos, symboliserar den oligarkiska modellen, där elitens previlegier är allt som räknas och befokningen inte har några rättigheter. Friedrich Schiller i hans ’Lagstiftning i Solon och Lykurgos’ beskriver Lykurgos' Sparta som prototypen för den oligarkiska staten, där allting är underordnat intressena hos den styrande eliten, för vilka det är fritt fram att döda slavar när de finner det lämpligt.

Prometheus, människans vän som gav henne elden, strävar med sin allra största förmåga att göra det möjligt för mänskligheten att ta till sig resultaten av framsteg och för att därmed förbättra sin försörjning. Prometheus’ egenskap hos människan är hennes skaparkraft, den gudomliga gnistan av ny kunskap som gör att man verkligen är fri och kan befria sig från det oligarkiska systemets förtryck. Precis som Zeus i Aischylos’ tragedi "Den fjättrade Prometheus", straffas Prometheus för att ha kommit med elden åt människan genom att för evigt kedja fast honom till en sten. Därför hatar och fruktar idag oligarkin de kreativa mentala krafterna hos de fria individerna, vilket skulle innebära slutet för deras oligarkiska styre.

Med kristendomens kamp mot Romarriket för att ge människan rätt och möjlighet till obegränsat självförverkligande som individer i skaparens avbild, upphöjdes hon till en helt ny högre nivå. Sedan dess har Romarriket och dess godtyckligt härskande kejsare varit förebilden för de imperiska oligarkiska strukturerna, vars huvudpersoner vill hindra vanliga människor från att tänka genom att ge dem "bröd och skådespel" och därmed hålla dem i ett tillstånd där de accepterar sitt eget slaveri.

Den historiska betydelsen av kristendomen är att den i princip övervann imperiets system. Genom Jesus Kristus gavs mänskligheten kapaciteten genom sin ’Capax Dei’, det vill säga att den gavs förmåga att delta med Gud i hans oändliga kreativa skapande. Det innebar en radikal brytning med de förkristna myterna och deras cykliska uppfattningar där naturen ger människan möjlighet att få leva men också enligt ’moder Gaia’ att dö som en oföränderlig del av en oföränderlig natur. Med Jesus Kristus och förekomsten av kristendomen gavs åtminstone möjligheten till en inre frihet och utveckling av den kreativa personligheten. De styrande i Romarriket insåg hur explosiv denna föreställning kunde vara för deras system och svarade med att förfölja Jesus Kristus’ lärjungar.

Det var det banbrytande bidraget av Nicolaus Cusanus på 1400-talet med sin nya vetenskapliga metod, som övervann slutledningsförmågan hos peripatetikerna och skolastikerna. Denna överlägsna metod för kreativt tänkande tillät honom också att lägga grunden till den moderna vetenskapen, liksom den suveräna nationalstatens representativa system. Således uppstod för första gången en möjlighet att explicit delta i en suverän regering och därmed gavs de mänskliga rättigheterna, som redan definierats av kristendomen, ett konkret innehåll i politiska termer, utan ett förtryck av de rådande oligarkiska strukturerna.

Detta ger en fascinerande inblick i nödvändigheten av frihet i historien och att Cusanus' idéer, som på två sätt har bidragit till skapandet av en ny värld i Amerika. Å ena sidan, genom Paolo dal Pozzo Toscanelli påverkade de sjövägarna för Christofer Columbus och bidrog därmed till upptäckten av den förmodade "nya ön", det vill säga den amerikanska kontinenten. Men det blev också verkligheten för första gången politiskt på 1600-talet med Massachusetts Bay-kolonin och senare naturligtvis med den amerikanska grundlagen efter det amerikanska frihetskriget mot brittiska imperiet.

Friedrich Schiller i hans vackra dikt ”Columbus" firar denna förhandskännedom där det berättas om upptäckten av Amerika:

    "Med geniet står naturen i evigt förbund. Vad den ene lovar, håller troget den andre"

Än idag utgör den amerikanska grundlagen en vattendelare i mänsklighetens historia, vilket är sant trots de upprepade ständiga försöken av brittiska imperiet att förändra den amerikanska självständigheten genom att övertyga det amerikanska etablissemanget att anta imperimodellen genom den angloamerikanska särskilda relationen. Stora presidenter till exempel John Quincy Adams, Abraham Lincoln, Franklin D. Roosevelt och John F. Kennedy har gång på gång återupplivat den amerikanska självständighetens anda.

Europa har tvärtom aldrig lyckats kasta av sig det oligarkiska systemet. Hoppet till republikanska krafter runt Friedrich Schiller, som i början av franska revolutionen skulle kunna leda en upprepning av den amerikanska förebilden på den europeiska kontinenten, har aldrig infriats. Den jakobinska terrorn och Napoleons efterföljande imperialistiska politik ledde uttryckligen till en nyupplaga av Romarriket. Restaurationsperioden, som infördes av Wienkongressen, upphävde länge även de kortsiktiga segrarna hos den republikanska andan, som hade uppnåtts genom den politik som de preussiska reformatorerna förde och de tyska befrielsekrigen mot Napoleon.

Efter vattendelaren genom den amerikanska revolutionen upplevde många nationer i Europa korta faser, under vilka republikanska dygder och den allmänna välfärden visserligen var dominerande. Till exempel Karl III av Spaniens ekonomiska reformer till följd av hängivenhet till den allmänna välfärden, som främjade produktivt arbete, allmän utbildning, industriell utveckling och vetenskaplig forskning, eller den korta fasen i Tyskland när de preussiska reformatorerna var en del av regeringen och Wilhelm von Humboldt bland annat införde vad som varit det bästa utbildningssystemet någonsin, eller Otto von Bismarcks industriella och sociala reformer, som förvandlade Tyskland från en feodal stat till en modern industrination med banbrytande socialsystem. Andra exempel är Jean Jaurés med sina heroiska försök att genomföra den republikanska inriktningen, men som blev mördad två dagar före utbrottet av första världskriget, eller i Italien genom Piemontes industrialisering och Camillo Cavours befrielse av norra Italien från den habsburgska ockupationen och det "ekonomiska miraklet" efter andra världskriget tack vare Enrico Matteis utvecklingspolitik. Charles de Gaulles femte republik, som definierades både genom principen om suveränitet och det gemensamma uppdraget för fosterlandet, och Konrad Adenauers mandatperiod, som vidhöll kristna principer efter fasan av den nazistiska perioden. Men det blev aldrig möjligt att kasta av sig det oligarkiska oket, vilket kan ses exempelvis i kontinuiteten av de åtta styrande monarkierna och talrika adelshus men också i hemlighet i de överstatliga institutionerna.

Men sedan Maastrichtfördraget och den Europeiska monetära unionen, som tvingades på Tyskland som priset för återföreningen och som följdes av Lissabonfördraget och det planerade slutförandet av den europeiska integrationen, har denna utveckling förstört alla försök till en utveckling av tidigare historiska perioder. EU har genom Lissabonfördraget blivit ett perfekt exempel på det oligarkiska systemet, där Zeus-principen innehar våldsmonopolet.

Den axiomatiska toleransen hos de europeiska regeringarna, trots symboliska protester, för den omfattande övervakningen av EU-medborgarna från NSA och GCHQ, liksom att det snart ska komma en upptrappning av den imperialistiska politiken genom det frihandelsavtal som kallas TTIP – ’det transatlantiska samarbetet för handel och investeringar’ samt den offentliggjorda expropriering av medborgarnas förmögenhet under ’bail -in politiken’, och EU’s totala brist på engagemang för att hålla fred i världen, gör det omöjligt att stanna kvar i EU, på grund av existentiell självbevarelsedrift.

Grunder för att lämna EU på grundval av den amerikanska grundlagen

Inte vid något tillfälle har Europas folk tillfrågats om de var redo att överföra till EU en allt större del av sin nationella suveränitet. I stället för att informera människorna om djupet och omfattningen och om konsekvenserna och målen för den europeiska integrationen, har planeringen av den monetära unionen präglats av förrädiska svek, hot och till och med ett kriminellt beteende. De enda länderna som senare tilläts att uttrycka sin åsikt om den europeiska grundlagen i folkomröstningar var Frankrike och Nederländerna, som röstade emot det. Men det hade ingen inverkan på händelserna.

Samma text med ändringar av endast 5 procent av dess innehåll undertecknades två år senare av regeringscheferna och den här gången kallas det för "Lissabonfördraget." I motsats till en grundlag ger den inte möjlighet till folkomröstningar. All debatt om förändringarna i rättsförhållandena i detta fördrag skulle medvetet förnekas allmänheten.

Väl medvetna om de djupa sår världskrigen under 1900-talet hade orsakat, har förespråkarna för en konsolidering av den europeiska integrationen funnit det lämpligt att använda som sitt främsta argumentet att det var nödvändigt för att garantera fred i Europa.

Men intentionerna hos EU:s arkitekter var helt annorlunda. Det hade planerats långt i förväg och bevisligen för att eliminera deltagandet av suveräna folk i EU:s regering och att ersätta den med nyfeodala strukturer, i vilka de ovan nämnda oförytterliga rättigheterna för människan skulle avvecklas och offras för privilegier hos en liten oligarkisk elit. Dessutom är det obestridligt att detta svek nödvändigtvis förstörde tidigare rådande fred och har skapat större fiendskap mellan de europeiska folken än vid något annat tillfälle sedan 1945.

Ett annat viktigt argument är att det inte finns något alternativ till EU i en globaliserad värld därför att bara ett enat Europa är starkt nog att möta kommande stormar. Men en av de ledande strategerna i EU, Robert Cooper, skrev:

    "EU är den mest långtgående formen av den imperialistiska expansionen...Det postmoderna Europas svar på hot är att ytterligare utöka systemet av ett kooperativt imperium”.

Det är dock just EU:s geopolitiska, imperialistiska expansion österut som äventyrar freden i och utanför Europa och som orsakar stormarna. Denna expansion har inte gjort Europa starkare, utan mer militariserat och dess sammanvävning med Nato, som också expanderar, ses alltmer som ett hot av andra stormakter och ökar därmed risken för krig.

Av hänsyn till ”stabiliteten i finanssystemet" har medborgarna i de europeiska nationerna tvingats att göra fler och fler offer men en punkt har nu nåtts, där fortsatt underordning till den överstatliga EU-strukturen inte längre kan tolereras. Historien om trojkans politik är ett kränkande av de mänskliga rättigheterna, förstörelse av demokratin, förnekande av yttrandefriheten och anstiftan till ett våldsamt övergrepp. Det yttersta målet är att upprätta absolut tyranni över dessa stater. Men framför allt så bryter trojkans politik mot det femte budet: "Du skall icke dräpa”, eftersom det leder till en medveten ökning av dödstalen. Det finns bara ett ord för det, som vi alla i Europa bara vet alltför väl: folkmord.

EU har missbrukat sina institutioner genom att sätta dem i tjänst hos ett globalt finanssystem, som har staplat upp berg av virtuella obetalbara skulder av en storleksordning större än den verkliga produktionen av varor som är nödvändiga för mänsklighetens existens och med enda syftet att ofantligt berika ett fåtal utvalda är man medveten om att ett växande antal människor måste betala för det med sina liv.

Dessa institutioner har hänsynslöst främjat en total konkurs av finanssystemet och planerar nu att svara på den förestående systemkollapsen med massiva exproprieringar av befolkningens välstånd genom en kombination av flera räddningsaktioner, som betalas av skattebetalarna, varvid hyperinflationistiska pengar skapas och den direkta konfiskeringen av bankkonton kommer att ske inom ramen för den så kallade bail-in. Om dessa institutioner lyckas genomföra sina system skulle det leda till ett globalt kaos och död för många miljoner människor.

En situation har uppstått där brott begåtts mot de europeiska folken och nya hotar att begås i än större skala inom snar framtid, så för vår egen säkerhet kan det inte längre vara tillrådligt för Europas folk att vara kvar i dessa institutioner.

För att bevisa detta lämnar vi följande fakta till en uppriktig värld:

Arkitekterna och de styrande i EU lurade medvetet Europas folk angående sina verkliga avsikter och tillgrep intrigerande eftersom de visste att vid händelse av en omfattande diskussion i respektive parlament och media skulle deras planer avvisas.

Det pågick en medveten mörkläggning av det faktum att de väsentliga befogenheterna hos en suverän stat i allt högre grad överförts till överstatliga strukturer och skulle fortsätta att överföras.

Lagar har ändrats för att återspegla den oligarkiska ideologin på ett sådant sätt att det tyranni de finansiella marknaderna har, med en otyglad spekulation och girighet, skulle hållas igång med mer och mer rikedom flödande in i fickorna på ett fåtal.

Ett system har skapats som har stört den ena efter den andra av hörnpelarna för en oundgänglig utveckling av den reala ekonomin. Vitala leveranser av el och vatten, som behövs för den fortsatta existensen av kommande generationer, har medvetet underminerats av EU:s åtgärder. Detsamma gäller för investeringar i viktiga infrastrukturområden och jordbruk.

Ett system har skapats som främjar en allt större omfördelning av rikedomar från de fattiga till de rika, som hotar själva grunden till socialsystemen och till och med drar in sjukvården, varvid de svaga lämnas försvarslösa.

Ett system har skapats, som förnekar människorna både ett jobb och utsikterna att finna ett för över hälften av ungdomarna i vissa europeiska länder, vilket därmed berövar dem framtidshoppet.

Ett system har skapats som inte längre respekterar människans omistliga rättigheter utan trampar på dess rätt till lycka med ett system som har förkastat den primära uppgiften för staten, det vill säga att vara ett skydd för den allmänna välfärden.

Ett system har skapats som hotar friheten eftersom de som kritiserar denna politik i vissa länder redan straffas med fängelse och dryga böter. Friheten är också hotad eftersom utländska stater har rätt att utföra massövervakning och de europeiska länderna själva är parter i detta.

Ett system har skapats som helt har gett upp det ursprungligen definierade uppdraget att utveckla Afrika, hindrar kontinentens utveckling genom monetaristisk och "hållbar" politik och bidrar därmed till att förvärra flyktingproblemet.

Vi, företrädare för oppositionsorganisationerna i de olika europeiska nationerna, vädjar till Högsta Domaren av Världen med riktigheten av våra avsikter och det som Schiller kallade ”Våra rättigheter, som hänger oförändrade i stjärnorna”, och högtidligt vill vi förklara att nationerna i Europa är fria och självständiga stater och att de har rätten att befrias från all trohet till EU-byråkratin och att som fria och självständiga stater äger full makt att vägra krig som medel för konfliktlösning, skapa fred, ingå allianser, upprätta handel och göra alla andra handlingar och saker som självständiga stater har rätt att göra. Och för påståendet och stöd för denna förklaring åberopar vi de mänskliga rättigheter som fastställts enligt naturrätt och mänsklighetens identitet som enda kreativa arten enligt ordningen i skapelsen.

Alternativet

I allmänhet ska rättsprincipen "pacta sunt servanda" respekteras men med anledning av den existentiellt hotande situationen, som det ovan nämnda sveket och avsikterna har lett till, blir en ogiltigförklaring av artikel 62 i Wienkonventionen om rätten till ett fördrag tillämpligt. Då i detta fallet omständigheter föreligger som inte kunnat förutses vid tidpunkten för slutandet av fördraget, blir ett utträdande ur unionen möjligt i enlighet med de konstitutionella bestämmelserna.

Att alla medlemsstater i EU lämnar unionen och återfår full suveränitet innebär inte på något sätt att de kommer att återfalla i en chauvinistisk nationalism, utan snarare att de ska förenas i en allians av helt suveräna grundlagsenliga stater, som har åtagit sig mänsklighetens gemensamma mål.

I en tid av termonukleära vapen är ett säkrande av freden något av allra största vikt. Vi kan se till att kriget som ett medel för konfliktlösning avvisas en gång för alla genom att i den närmaste framtiden grunda en allians av suveräna stater, som förenas kring gemensamma överordnade intressen för den generella välfärden för alla sina medborgare. Principen om den westfaliska freden för internationell rätt samt FN-stadgan skall absolut gälla.

Vi förbinder oss att snabbt skapa en ekonomisk och finansiell ordning och ett kreditsystem för att genom långsiktiga investeringar sätta stopp för alla onödiga miljarder människor som lider av svält och som inte ges möjlighet till hjälp vid behandlingsbara sjukdomar och att generellt skapa förutsättningar till att vårda alla människor på denna planet. En mycket viktig förutsättning är att införa Glass-Steagall-lagen globalt.

Vi förbinder oss ytterligare att rikta våra insatser till ett gemensamt försvar mot faror som hotar oss alla såsom meteoriter, asteroider och kometer. På samma sätt måste vårt mål vara att eliminera terrorismen, produktionen av och smugglandet av narkotika samt människohandel i alla dess former.

Därför måste man prioritera vetenskapliga genombrott i de områden som främjar vår gemensamma utveckling och möjliggör mänsklighetens fortsatta existens på en högre nivå, såsom användning av termonukleär fusion, rymdforskning och rymdmedicin.

Vi är fast beslutna att genom sådana förbättringar uppmuntra ett nytt, mer mänskligt paradigm för att öppna upp en ny era i mänsklighetens historia. Denna nya renässans måste blåsa nytt liv i våra nationers klassiska högkulturer och därmed förkunna förnuftets prometheiska tidsålder.


AUF DEUTSCH:
Die Allgemeine Unabhängigkeitserklärung der europäischen Nationen






AKTUELLES ZUM THEMA

VIDEOS ZUM THEMA

EMPFEHLUNGEN